Sankt Efraim syriern

Sankt Efraim syriern var en syrisk diakon, hymndiktare och malfono på 300-talet, känd för sina teologiska skrifter, sin poesi och sitt försvar av den ortodoxa kristendomen. Han föddes i Mesopotamien, blev en produktiv författare, undervisade vid bibelskolan i Edessa och inledde den syriska traditionen med diakonissor som körmedlemmar. Han hyllas för sina andliga verk, däribland fastetidens bön, och hans skrifter har haft ett stort inflytande på den syriska traditionen.

Han betraktas som den främste hymndiktaren i den syriska traditionen och fick därför titeln Andens harpa. Hans ord berör oss än i dag; några av dem läser vi vid varje onsdags nattbön: Jag, Efraim, är döende och skriver mitt testamente, så att det kan bli ett vittnesbörd för de lärjungar som kommer efter mig. Var alltid i bön, dag och natt, likt bonden som sår och vårdar det bästa av sin gröda. Var inte som de lata, vars åkrar låter tistlar spira. Var ståndaktiga i bönen, ty den som älskar den mycket får hjälp av den i båda världarna.